Rädsla och funderingar
Halloj nu var det en stund sedan jag skrev igen men har inte riktigt haft behovet av att skriva av mig. Just nu sitter jag och Viran och kollar på bolibompa och den lilla skrutten sparkar på som vanligt :) Det är i princip i rörelse hela dagarna vilket jag tycker är mysigt men lite jobbigt ibland när jag ska försöka vila haha. Den 17 december ska vi få se den lilla igen och jag längtar <3 Har haft mycket tankar och funderingar inför allt som kommer hända om inte allt för länge egentligen, bla kommer jag få amma, hur fort kommer bromsmedicinerna in och vad för medicin kommer jag få, hur kommer det bli denna förlossning kommer den gå lika lätt och kommer dom behöva sätta igång mig eller kommer det starta tidigare som med Viran ? Det är lite funderingar jag har haft men det kommer jag inte få svar på förens den lilla skrutten kommit och jag är förbannat rädd ska jag ärligt säga och jag känner mig verkligen som den mest ensamaste människan i världen fast jag jag har mycket underbara människor runt mig men kan ändå inte låta bli att känna så. Jag kan sitta och rätt som det är rinner tårarna ner för kinden och jag får så mycket känslor i kroppen så jag vet inte vart jag ska ta vägen jag vill acceptera men jag kan inte det går verkligen inte det är så förbannat jobbigt att inte veta vad om kommer hända och inte veta vilken form av MS man har och det kommer ju också dröja innan man får veta det. Men samtidigt som jag har dessa stunder när jag mår så där och tänker för mycket så kommer jag fort till insikt hur bra jag verkligen har det, jag har en helt underbar familj och vänner som står vid min sida och snart är det ju faktiskt dax för den lilla att komma och jag lääängtar som bara den till det sätter igång men den får hålla sig inne till rätt sida av året ;) Ne nu ska jag och Viran kvällsfika och sedan ska jag se om ungen vill gosa lite innan hon ska sova vilket inte händer ofta alls. God kväll